Ja då var det då åter till ämnet som känns mest akuellt just nu. Träning. Något som jag gör så fort jag har ork, tid och lust. Vilket inte är så ofta tyvärr. Dock så tränade jag varje dag i ungefär 7 månader år 2012 och gick ner 2 kilo. Där kan vi snacka om att jag fick motivation. Aa, eller inte. När man har jobbat som ett svin och åstadkommit det lilla på den tiden jag faktiskt la ner på att gå ner i vikt så försvinner motivationen ganska så på en gång.

Så jag tog en paus i träningen under sommarlovet och sen kom jag aldrig riktigt igång igen. Vilket är riktigt synd eftersom jag fick en gåband värt mer än två tusen kronor i julklapp. MEN, nu äntligen har jag tagit tummen ur röven, röjt undan alla bortförklaringar till att inte träna, t.ex. städat lägenheten, pluggat lite, lagat mat (nyttigt faktiskt) och faktiskt hunnit vila en stund också och ställt upp mitt åbäke till gåband bredvid mitt köksbord jag aldrig använder.

Jag känner mig så sjukt nöjd, över att huvudtagit kommit den lilla biten, för hela förra terminen gjorde jag inte speciellt mycket för att komma igång med träningen, då jag stort sett bara sov och kallade mina sitta-framför-the-big-bang-theory kvällar för pluggning. Nu jävlar ska jag komma igång och i alla fall försöka igen, att gå ner några kilo inför beachen 2013. Ge aldrig upp, ge dig bara fan på att du ska klara någonting och du är halvvägs.

Adios bitches. Stay strong.